LindaPersson86

Varför är det alltid så att man som tjej alltid måste fundera så himla mycket. Jag själv kan aldrig låta bli att gå tusen vägar i förväg. I mitt huvud just nu snurrar hur skolan i höst kommer att bli.  Ja jag har nyligen tackat ja till rehabiliteringsprogrammet i Östersund..men är det verkligen något för mig? tänk om jag inte trivs? massvis med frågor snurrar i huvudet och jag försöker alltid att lugna ner mig själv med att säga att det bara är att testa. Än så länge går det, men om tre veckor blir allt till verklighet. Brukar säga att allt ordnar sig till slut så jag får väl försöka intala mig själv är det verkligen är så oxå.

Appråpå fundersamhet så letar vi ju även lägenhet. Vi har kikat på en som vi verkligen verkligen gillar men som inte vet när den kommer bli ledig. Vi håller även på att vänta på lite svar angående en annan lägenhet, så lite på g är vi. Men även där finns massa fundersamheter men även förhoppningar. Både jag och Fredrik börjar planera lite smått och pratar om vad vi ska köpa till lägenheten. Nu när man är så glad över att vi antagligen kommer flytta ihop till hösten så är man även så rädd att allt bara ska gå i krash. Tänk om det inte finns någon bra lägenhet?

Ja som sagt, många tankar, många funderingar. men det är bara att intala sig att det kommer att bli bra :)