LindaPersson86

Usch idag finns det en stor oroande klump i min mage, vad jag än försöker att ta för mig idag så finns ändå känslan av oro kvar. Idag opereras min mamma, om något skulle hända henne vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra. Min mamma är den bästa, och utan henne skulle jag vara halv. Om jag har några som helst frågor, funderingar eller bara tankar jag vill ha svar på så pratar jag med henne.

Det är knepigt det här men man tror alltid att ens föräldrar är odödliga, de har ju lixom alltid stått sida vid sida och funnits där för en.

Allt har säkert gått bra, dom borde ju ha ringt om ngt hade hänt, men det känns ändå jobbigt att behöva sitta å vänta till kl 19 ikväll för att ringa och prata med ngn för mig helt okänd person och som ska berätta hur min mamma mår!

tiden får gärna skynda på lite här nu......